Med inlärning menas människans förmåga att tänka och att reflektera över sitt eget lärande. Då man lär sig att lära, är det centralt att reflektera över hur man lär sig, och om sättet man lär sig på lämpar sig för lärobjektet, eller om man borde ändra sina handlingsvanor. Att analysera och strukturera hur man lär sig, hjälper en att följa med hur inlärningförmågan utvecklas. Inlärning sker effektivt då den baserar sig på viljan att lära sig ny information och nya sätt.
Inlärning är inte enbart att inhämta nya kunskaper, utan en kontinuerlig utveckling och förändring av tankesätt, bearbetning av information samt växelverkan mellan individen och omgivningen. Människan styr själv aktivt sin egen inlärning. Hon bearbetar målmedvetet kunskaper, erfarenheter och tankar. Hon ställer mål för sig och väljer medvetet eller omedvetet olika handlingsmönster för att uppnå dessa.
Sina inlärningsfärdigheter kan man utveckla antingen självständigt eller genom växelverkan med andra. Förmågan till reflektion utvecklas genom respons från studierådgivare, lärare eller andra studerande. Självförtroendet växer genom positiva erfarenheter av växelverkan. Växelverkan stöder studierna, förmågan att ge respons, den breddar världsbilden och ger en möjlighet att testa tankar och idéer.
Fyra huvudförutsättningar för framgångsrik inlärning:
Självstyrd inlärning är en förmåga som man inte behöver ha färdigt, utan som man kan lära sig och öva upp. Att övergå från yttre till inre styrning vid inlärning sker inte i en handvändning. Det är en lång process som kräver nya tanke- och handlingssätt samt en vilja att utvecklas och förändras som studerande. En självstyrd studerande kan karaktäriseras på följande sätt:
En självstyrd studerande: